Är barnskrik värre än nagellack?

Download PDF

Det är långt till Bahamas och lika långt till Sverige!

Efter en båtresa, en taxiresa, tre flygresor och en bilresa på tre och en halv timma så är vi äntligen framme. Flyget gick ifrån Marsh Harbor kl 14.30 svensk tid på fredagen. 24 timmar senare var vi framme. Jag har endel råd till någon som ska resa själv med två småbarn så långt.

råd 1: överväg att stanna hemma!
råd 2: Om du ändå ska åka, ta med dig tålamodet och en veckas sömn.
råd 3: Förbered dig mentalt på hur man går på toaletten på flygplan med två småbarn i släptåg.

I stort sett gick resan bra förutom att vi hade 15 minuter på oss att byta plan i Newark eftersom flyget ifrån Fort Lauderdale var försenat. Jag sprang som en idiot medan sonen tjöt för att han inte fick hämta ballongerna i taket på ankomsthallen och bestämt inte alls ville springa just då. Finns det någon sport-gren som heter löpning med två små barn så har jag rekordet. Vi kom till gaten i grevens tid och gick på planet där sonen och jag hade fått sittplatser sju rader ifrån varandra. Smidigt. Folk var inte så pigga på att byta men inte heller pigga på att sitta bredvid min son i sju timmar utan sin mamma! Tillslut fick vi plats. Vi hade fått platsen framför en kvinna som under flygningen började måla sina naglar! Det stank nagellack och folk klagade naturligtvis. Flygvärden blev jättearg på henne och sa åt henne att sluta med det!

-Varför då? undrade hon.
-Därför att luften som vi andas blir dålig, svarade flygvärden.
-Kan jag bara måla färdigt den här också, svarade hon.
-Nej det får du inte.

En timme senare åkte nagellacket fram igen och hade jag varit flygvärdinna så hade jag tagit nagellacket ifrån henne. Vilken idiot! Jag sa åt henne så vänligt jag kunde att sluta måla naglarna under resan. Hon gjorde en grimas.

När vi sedan landade i Stockholm så sov barnen och jag var tvungen att väcka dem för att vi skulle gå av. Dottern började gråta och kvinnan med nagellacket tittade på mig och gjorde samma grimas och höll för öronen.

Jag tror att det betyder att hon hellre sniffar sitt nagellack än lyssnar på barnskrik.

Något jet-laggade så njuter vi nu av den svenska sommaren. Sverige är fantastiskt!

This entry was posted in På resande fot. Bookmark the permalink.

6 Responses to Är barnskrik värre än nagellack?

  1. Annelie, stora syster yster med en annan Carola :-) says:

    Välkommen hem efter, vad det låter som, en händelserik resa (alltid råkar man ut får någonting man aldrig råkat ut för tidigare – är det inte lustigt?! Nåja, kanske lagom lustigt när man befinner sig mitt uppe i det)! Ni får ha en riktigt skön semester här i G:a Svedala!

  2. Oj, det lät som en väldigt lång hemresa. Det är verkligen inte lätt att resa själv med så små barn. Det är alltid spännande att se vad man får för medresenärer…
    Skönt att ni är framme, nu får du sova ikapp hoppas jag.
    Ha så skönt.

  3. Marina says:

    Jag brukar faktiskt sitta och beundra de som gör dessa långflygningar med små barn – vadå begåvade med tålamod!! Ha en bra semester i Sverige och njut av ljuset…och jag kan bara instämma:Sverige är fantastiskt!!

  4. bm löfström says:

    Jag tycker du är en enastående tjej och mamma som ger dig iväg med två små barn. Hoppas att det blir skönt “hemma”
    Kram Bm

  5. Karin says:

    Bra kämpat att göra den resan ensam med två småbarn!

    Vilken kärring som envisas med nagellacket, respekt – vad är det?

    Njut ordentligt av att vara hemma i Sverige!

  6. Victoria says:

    Hej gumman,
    Vet precis vad du menar. Flög själv med mina till Thailand en gång.
    Välkomna “hem”. Hör av dig när ni är i form, kommit ur jet-lagen och känner för att träffas. KRAMAR!!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


*