Inte lätt att försöka skriva på bloggen när strömmen går stup i kvarten varenda eviga dag. De senaste 24 timmarna har vi haft ström i kanske 6 timmar totalt. Mitt tålamod är inte på topp och elbolaget kan inte säga nåt som är av värde. Folk är i upprorstillstånd här och många har fått all möjlig slags elektronisk utrustning förstörd pga av detta. Detta utöver att man inte vet om man kommer att kunna laga mat, diska, tvätta, städa, duscha eller få sova i 35 gradig värme nattetid. Maten i kylen och frysen blir förstörd och man får passa på att äta upp så mycket man orkar innan det är förstört. I en familj på 4 är det heller inte så lätt att inte kunna spola i toaletten på en hel dag!! Vi måste helt enkelt investera i en generator som kan alstra lite ström. Imorgon är det demonstration utanför elbolaget i Marsh Harbor.
Ja, och så är ju Barfota banditen är fast… gamla nyheter. Men som sagt, inte lätt att hänga med i en IT värld utan ström.
och jag är fast i vågornas grepp!
Förra veckan fick jag min första riktiga surflektion av en kille som heter Blake. Det var helt otroligt!! Jag trodde väl att det skulle vara kul men att jag skulle bli helt fast i det trodde jag verkligen inte! Vågorna var rätt höga för en nybörjare så det var tur att Blake var med för expertråd. Bara att ta sig ut förbi brytpunkten på vågorna var en kick i sig för man fick snabba sig på så att man inte fick dem över sig. När man inte hann så skrek Blake
-DYYYYK!!!!
Bättre att vara under vattnet än över…
Han visade också hur man måste krama brädan som en groda och rulla ner i vattnet upp och ner i andra värre scenario! Spännande, men några sådana scenario vill vi nog inte ha. Både jag och Mario lyckade att paddla ut till vågorna och sedan ta oss in ståendes på brädan. Vilken bedrift!
Stormen Bonnie har precis dragit förbi oss och börjar nog avta lite nu, stormen drar vidare och lämnar efter sig höga vågor. Men vår surfexpert är sjuk så det blir nog ingen surfing på några dagar.
Leah växer så det knakar och och hennes framtänder har äntligen börjat bryta sig fram. Hennes tandkött har varit svullet och blått, men nu har det äntligen lättat. Hon kan nu stå och hålla sig i med en hand och har också upptäckt att man kan flytta på möbler. Detta till Enzos förtjusning.
Vem har kraschat bilen? Inte lätt att veta nu för tiden!
Leah är väldigt förtjust i storebror och vill hellst av allt väcka honom när han sover. (lägg gärna märke till den gosiga filten som Enzo har över sig, den har jag virkat för ett par år sedan. Vilken bedrift!)
Ut på promenad…
Nu har vi ström så det gäller att ta hand om allt som man kan göra när man har den lyxen.
Kram på er.
