…när man är 1½.
Vi går och handlar i mataffärn och det är smockat med folk. Det känns som Ullared fast man bara måste ha mat i kylen. Hälften av det man kommer för att handla finns inte kvar på hyllorna. Inga bananer, inga russin, inget smör o ingen mjölk. Lådor står i vägen och långa köer. Inte roligt när man är vuxen. Skitkul när man är 1½.
Enzo skrattar och flörtar med folk och vinkar till små-tjejer. Han skrattar så folk vänder på huvudet och de annars så allvarliga minerna ändrar sig. Vad är det som är så roligt, undrar jag. Hans skratt låter som ett sånt där skratt som skumma typer har i en skum film. De skrattar men man hör att de när som helst kan flippa ur och bli på dåligt humör.
I kassan är det en snabbhetstävling mellan mig och lillen. Jag måste hinna lasta upp varorna på bandet innan lillen hinner klättra ur vagnen och roffa åt sig alla chokladkakor som ligger uppradade på hyllor längs gången. Han är snabb som en vessla och även om jag snabbt kör igenom vagnen för att komma bort ifrån chokladbitarna så hinner han sikta in sig på en bit och roffa åt sig den. Sedan flåsar han som en flodhäst för att han koncentrerar sig max på att försöka öppna chokladbiten innan jag tar den ifrån honom…
Allt är så roligt…
Ibland när jag byter blöja på honom så kommer jag på att jag måste ha salvan som står på hyllan i hallen. (Vi byter på sängen och kan inte ha salvan där eftersom då ligger den snart som en lång korv på golvet) Jag säger då till lillen:
-Kan du ligga kvar där medan mamma hämtar salvan?
Han ser så snäll ut och säger något som liknar “salva”
Jag hinner bara ut ifrån rummet innan jag hör en massa fnisseri. När jag kommer tillbaka 2 sekunder senare så har han kravlat upp på huvudsidan av sängen och gömmer hela huvudet i kuddarna. Den bara stjärten sticker rakt upp i luften och han tror verkligen att jag inte ser honom. Han fnissar och fnissar när jag säger KOM HIT. Han fortsätter att gömma huvudet så jag måste gå och hämta honom. Väldigt roligt tycker han.Det som jag tycker är roligt är att ibland när han skrattar det där skumma skrattet så slår han sig på benet med ena handen precis som om han vill poängtera hur roligt det verkligen var. Oftast när han gör så har vi ingen aning om vad han skrattar åt.
